19.02.2018

En helg i Gesunda.
 
 
 

 
Oj, vilken härlig helg jag har haft. En av min pojkväns barndomsvänner har födelsedag idag måndag, den 19/2, och den firades med att åka upp till stugan/huset de har i Gesunda. Så detta har varit en helg innehållande födelsedagsfirande, skidåkning och en massa, massa mys. Som bilderna visar är det inte ont om snö där uppe och snöandet fortsatte när vi åkte hem på söndagen. Bilderna från backarna är tyvärr inte av proffskvalitet, men det kändes lite väl överambitiöst att ta med sig systemkameran under skidåkningen. Speciellt för mig som aldrig stått på ett par slalomskidor, så det var också en upplevelse. Jag känner inte att tillfället när jag var tre år och fick stå mellan pappas ben och följa efter hans rörelser med skidorna riktigt räknas som slalomåkning, så denna helg blev faktiskt debut. Gudars vad krångligt det var till en början. Ett tag ville jag bara lägga mig och grina för det gick verkligen inte att få till det. Men, mitt sällskap var väldigt envisa så efter bara någon runda kunde jag åka nästan felfritt nedför "Långrundan" på Gesundaberget. Det var turligt nog inte så mycket trafik i backen så jag kunde prova mig fram bäst jag ville utan att ha ihjäl någon. Snacka om att det var "Se upp i backen!" när Flajsan var i farten. Jag var livrädd mest hela tiden, men jag är så glad att jag vågade prova för det var ju himla roligt trots allt. Sedan en olycka jag var med om när jag gick i mellanstadiet har jag knappt vågat åkt pulka nedför kullarna i Avestas lekparker. Min arm gick nämligen i två bitar invändigt så jag har varit, onödigt, ärrad av den händelsen. Det låter inte speciellt trevligt, jag vet, men det var det som hände och ju äldre jag blivit desto mer skrajsen har jag varit när det gäller vintersport. Men, efter detta känns det som om det till och med är dags för att damma av längdskidorna och ta en runda i spåret igen. Det är ju inte så konstigt att en tjockar på sig under vinerhalvåret när man sitter inne och är rädd för att bryta alla ben i kroppen. Det låter kanske lite klyschigt, men man lär nog "face the Goddamn fears of yours".
 
Idag, tillbaka till verkligeheten, står ett eftermiddag/kvällspass med jobb på schemat, så jag tänkte göra lite husliga sysslor nu på förmiddagen medan tid finns. Det är ju konsertvecka nu också, så redan imorgon börjar allvaret.
Jag var faktiskt lite smart och slängde på en tvåtimmars tvättmaskin när Pompa åkte till Stockholm klockan fem imorse, så den gick medan jag sov mina sista två timmar av skönhetssömn. Nu är det dags att hänga den tvätten, sedan blir det en promenad med Jempa i vår vackra vita vintervärld. Just i detta nu ser det faktiskt ut som om solen är på väg att titta fram!
Diary | | Kommentera |

13.02.2018

"Om du ger mig lite tid, så skall jag ge mig utan strid. Det kommer vara svårt som fan"
Jag undrar om det är någon som lyssnar på Magnum Bonum längre, popmusik från 80-talet. Jag verkligen älskar 80-talsmusik. Toto, Belinda Carlisle, Roxette, ja - you name it! Just Magnum Bonum har ju lite roliga låtar som jag började fastna för i gymnasiet, bland annat Lover Boy & just Hårt Som Fan. Om jag skall passa på att vara ärlig är de två de enda låtar jag lyssnat på... När jag googlade på bandet kom "Magnum Bonum potatis" upp som sökförslag. Jaha, tänkte jag, så trevligt? Det är vad en får när man försöker bli lite allmänbildad.
 
De senaste inläggen jag skrivit har varit rätt långa, i varje fall om jag jämför dem med inläggen jag skrev för ungefär två år sedan, och jag är rätt förvånad över att jag har haft så mycket innehåll till dem. Sedan om innehållet är bra eller inte, det är inte upp till mig att avgöra. Men, i vilket fall som helst så kände jag att detta inlägg inte behöver bli så tungt. En blogg är väl också till för lite vardagsprat, väl? Uppdateringar om vad jag gjorde i helgen, hur min vecka har varit och hur vädret är. Just i detta nu när jag skrev det och slängde en titt ut genom fönstret så snöar det som bara den. (Jag är duktig på att använda olika tempus i mina meningar märker jag).
Min helg fick bli en kompishelg. Kärleken min fick besök av vänner från gymnasietiden, vilka han inte träffar så ofta, så han var på äventyr både fredag och lördag. Det var ett perfekt tillfälle för mig att umgås med mina egna, så på fredagen hade jag och Jempa sleepover hemma hos mig. Det blev väldigt sent, och vi spenderade småtimmarna till att titta på massa nostalgiklipp på youtube, bland annat sista scenen till Harry Potter. Vi satt och hulka som två små barn. Usch, jag gråter verkligen till allt nu för tiden, jag vet inte när jag gick och blev så himla känslig. Det känns dock bra att det inte bara var jag som satt och snyftade, haha. På lördagen fick jag faktisk rida! Min vän Lollo har en ny fin liten häst som skall börjas ridas ut på nu och då får jag vara följeslagare på hennes "gamla" ponny. Det gick så bra och Ina, som hon kallas, var så duktig. Någon som jag älskar med hästsport är att stolthet och glädje kan förekomma i så många olika situationer. Man kan bli lika överlycklig över att ens häst har klarat en uteritt på tjugo minuter utan att ha flugit i diket, som när man gått i mål efter en felfri ritt på en tävling. Kontraster, kontraster. Det blev det även på dagen i sig, först häst på dagen och sedan bio på kvällen med tre av mina kära vänner. Med tanke på hur aktuell filmen är så är det inte så svårt att gissa sig fram till att vi gick på "Fifty Shades Freed". Enligt min åsikt så var den faktiskt bra, men jag tycker att första filmen var så larvig att de två sista är överlägsna.
Nu när jag har sett alla filmer är det dags för mig att läsa böckerna. Jag är lite efter omvärlden med att läsa dem, men jag gillar ju att se filmerna först för då brukar böckerna upplevas ändå lite bättre.
 
 
 
Jag fick dessutom låna första boken av min svärmor, så nu skall här läsas.
 
Idag är det tisdag. Veckan startade med ett och det enda arbetspass jag har denna vecka. Så idag skall jag göra lite viktiga saker som boka tid hos bilverkstaden, springa en sväng och se över vad som skall packas inför helgen, för då åker jag på äventyr igen. Senare ikväll skall jag göra det som jag älskar mest av allt - spela cello. Något jag tänkt på gällande sociala medier är hur prydda alla flöden är med fina bilder på hästar, sminkningar och prestationer. Jag kanske borde lägga upp lite mer bilder på min svarta pärla? Den är ju trots allt mitt livs stolthet i dagsläget och dessutom är det kanske inte så jättevanligt att man som en helt vanlig tonårstjej spelar cello. Nu kanske jag generaliserar, men det är faktiskt en del av mitt liv som jag är väldigt stolt över och inte nog med att jag har en cello, som jag kan spela på, så är den som tidigare nämnt svart med röda rosor. Det hör inte till vanligheten. Jag gillar ju att sticka ut lite trots allt, och mitt instrument är väldigt fotovänligt. Det kanske är dags att plåta lite musik? Speciellt när den ser riktigt bra ut.
 
"Never was a quitter, tasty like a raindrop, she's got the look"
~ Roxette
Diary | | Kommentera |

08.02.2018

En blus.
 
En sak som jag märkt är uppskattat här i bloggvärlden är att man delar med sig av olika saker. Det kan vara allt från tankar, till bilder från vardagen och ett recept. Ett väldigt vanligt förekommande fenomen är att man delar med sig av sin klädstil, vad man har köpt för plagg och varifrån det är köpt. I mina ögon och öron är det egentligen ganska löjligt att dag efter dag publicera "dagens outfit" bara för att visa upp vad man har på sig under dagen. Skulle jag göra på det viset skulle mina sociala medier vara fyllda med bilder på någon som liknar en hemlös pösmunk, för de dagar jag inte skall visa mig bland folk är det pyjamas eller mjukisbyxor som gäller. Men, det behöver jag inte skriva om nu, utan nu fokuserar jag på själva konceptet. Tänker man lite längre än bara till bilden av en poserande individ på en blogg eller ett Instagram-konto så finns det väldigt ofta ett syfte med det hela. Kanske är det bara så att man älskar att stå framför kameran och känna sig snyggast i hela världen, varför inte? Eller så kanske man faktiskt tjänar något på att publicera bilden/bilderna, om det så är pengar, status eller fler följare. Om det inte är något av dessa kan det ju bara vara så att en vill dela med sig av informationen kring just ett plagg som är med på bild, för någon annan kanske kan finna matriell kärlek till det. Varför inte? Börjar man spekulera i det känns det egentligen onödigt att bli gnällkärring över en så obetydlig liten sak som "dagens outfit" eller "new in"-inlägg.
 
Publiceras en bild i syfte att dela med sig till andra människor, som också kan få glädje utav det, då är ju det en självklarhet för mig att dessa tas emot med öppna armar - metafor för att dela min information med dessa. För jag känner inget smärre behov av att vara över någon med exempelvis ett plagg, utan jag delar gärna med mig. (Den enda egendom jag inte spatserar med vart den kommer ifrån är min cello, för den som söker den finner, och den som frågar den får oftast ett svar). Om detta är hela sanningen eller om det bara känns bättre för samvetet, det är väl ovesäntligt? Det är ju ett schysst ändanmål trots allt. I detta inlägg blir det ändå dubbelmoral från min sida då jag ovan redan avslöjat att jag tycker det är lite fånigt, men, här kommer några bilder på min alldeles nyinköpta marinblå, gudomligt fina och stilrena blus.
 
 
 
 
Och eftersom jag så gärna delar med mig av den matriella kärleken så finner man länken till denna fagra tygbit nedan.
 
 
Inte nog med att den är väldigt vacker på kroppen så pryder den sovrumsväggen väldigt väl.
 
 
Jag avslutar med att erkänna att anledningen till att jag publicerar bilder på min nya blus är att jag fick till sådana bra bilder. (Jag ser också nu när jag tittar på bilden vad snyggt det skulle vara om vi slängde upp några schyssta krokar på den kala delen under det högra garderobskåpet). Det fanns ett syfte trots allt!
 
Kramisar
Diary | | Kommentera |
Upp