feliciaisacsson.blogg.se

 

Min näsa suger på att vara näsa just nu. Nässpray, näsdukar, vatten och C-vitamin konsumeras i mängder här hemma. En skall inte inbilla sig att man börjar bli frisk efter två veckors tid heller. Icke då, nu åkte jag visst på ännu en förkylning. Jag känner mig genuint kränkt av de eventuella högre makter som styr detta. Jag som aldrig brukar bli sjuk, vad händer?

 

Förhoppningsvis är denna sjukperiod inte lika ihållande som förra. Jag skall vara lite mer konsekvent med det dagliga intaget av ingefära, då kommer det förhoppningsvis hämma den ovälkomna sjukan. Det har ju äntligen gått och blivit lite vår här i södra Dalarna, och när jag skriver lite menar jag verkligen i minsta möjliga grad. Det är mycket snö som skall till och smälta bort, men solen värmer så skönt så man nästan börjar ta upp hoppet om ett liv efter april. Men, nog om det. Jag har ju faktiskt gjort lite vettiga saker på sistone, förutom att ligga i sängen och tycka synd om mig själv. Förra veckan, på min lediga dag, tog jag mig en tripp till huvudstaden igen för att besöka SU's öppet hus. Vilka förväntningar man kan måla upp för sig själv. Minst en "prova på föreläsning" och ställa en massa kloka frågor var min plan. Men, efter ungefär en halvtimme/fyrtio minuter kände jag mig helt färdig. Väskan var fylld med papper och kataloger från olika program och kurser som erbjuds på skolan, och jag hade fått prata med en student som studerade nationalekonomi. Mitt trötta jag tyckte det räckte gott och väl efter en hel förmiddag i mer eller mindre halvstorm på Stockholms gator. Trots att tåget inte gick fören kvart i åtta på kvällen och jag hade massor med tid till att spatsera runt lite mer på skolområdet. Jag och min följeslagare, som fick bli min käre mor, återvände in till staden och köpte oss en varsin snarlik topp från Cubus istället, och passade sedan på att säga hej till kärleken i mitt liv som hade jobbat klart för dagen. Efter en hamburgare och flera timmars väntan på Centralen rullade vi hem mot lilla Avesta igen. Mycket tankar far igenom huvudet fortfarande, och trots att jag vet hur jag skall lägga upp min plan för hösten så velas det en del. Tänk vilken oro som cirkulerar kring framtiden hela tiden. Varför? Varför kan man inte bara sätta sig ned och förstå att det inte är värre än att det inte blir som man har tänkt sig. Om det då är på det viset så går det alltid att byta spår. Det är klart att det är spännande eftersom man inte inte vet vad som kommer hända, men det känna ju rätt så onödigt att sitta och dra sig i håret för det nu, nästan ett halvår i förväg.

 

Istället skall jag nu försöka fokusera på att bli frisk, sedan leverera på jobbet och längta till sommaren lite extra. Tänk när man kan sätta sig ute på balkongen med ett glas tillsammans med en god vän, eller när man kan gå iklädd shorts och linne istället för en klumpig vinterjacka, och när man kan cykla till och från jobbet i härliga solupp- och nedgångar. Det sistnämna kommer bli extra härligt med tanke på den fina cykeln jag fick av sambon i födelsedagspresent. Det är helt sjukt vad bortskämd man kan vara. Jag blev ju totalt överraskad av min familj och mina vänner på lördagen efter min födelsedag. Jag trodde ju att vi bara skulle fira lite lugnt tillsammans med mina morföräldrar och kusiner hemma hos mina föräldrar på eftermiddagen, men istället blev jag bortrövad med ögonbindel och fick en överraskningsfest vilken höll hus hemma hos svärföräldrarna. Tyvärr fick jag inga bra bilder från kvällen, men det tycker jag bara tyder på att jag "had a good time" och inte bara hängde vid telefonen. Så glad och så tacksam för de fina människorna i min omgivning.

Denna vecka som vi står inför, och redan har spenderat en dag på, består av lite jobb, upplärning av ett dataprogram så jag kan sitta i sekretariatet till helgens tävlingar på ridklubben och såklart lite cellospel. Ikväll är det lektion och då skall jag kräva av min lärare att vi skall träna på Vivaldi och resterande stycken som kommer spelas på konserten i april. Det kommer bli så bra, som jag längtar. Vad skulle jag göra utan musik?