feliciaisacsson.blogg.se

 

Jag har väl egentligen aldrig varit någon riktig årstidsmänniska. Vad jag menar med det är ytterst oklart, men jag kan förklara på så vis att jag inte kan välja min favoritårstid eller den årstid som för mig är minst trevlig. Denna sommar har varit utöver den vanliga med mycket sol och höga temperaturer, vilket har lett till många uppfriskande bad och varma, sena och framför allt härliga kvällar och nätter. Trots att jag har jobbat mycket så har jag verkligen haft tid att få njuta ordentligt av dessa månader, väldigt tacksam över det är jag.

 

Well, här och nu framför datorn i köket på en gata i Krylbo sitter jag alldeles nykommen hem. Idag har inte varit ett undantag för allt badande. Det första jag gjorde idag var att packa väskan, hämta upp Jempa och åka till Sätra Brunn för en mysig förmiddag i poolen. Lite jacuzzi, några simmade längder och lite fika blev en toppenstart på denna varma torsdag. Avslutningen blev en tur till Lillsjön tillsammans med min kärlek och kompisen Johan, översättning: ännu mer bad. Nu känner jag mig helt färdig i hela kroppen. Huvudet är väl fullt med vatten antar jag, men det gör inget. Det är bara en jättebra anledning till att sjunka ned i soffan framför en film med någon minde nyttig förtäring - så fort detta inlägg är färdigskrivet.

Det som kommer hända nu framöver är väldigt, vad skall man säga? Överväldigande? Spännande, pirrigt, ovanligt och helt fantastiskt. Jag skall få påbörja ett alldeles nytt och oskrivet kapitel i boken om mitt liv. Jag vet verkligen inte hur det kommer sluta, men jag vet var det kommer börja och det är i Stockholm. Det är nämligen så att jag har kommit in på en kurs i Nationalekonomi på Stockholms universitet. Mikro- och makroteorier med tillämpningar, nyttomaximering, korspriselasticitet, ursäkta, svenska tack! Det som skall in i mitt huvud under denna höst kommer förhoppningsvis hjälpa mig ta över världen en vacker dag och det vore ju inte alltför tokigt. Jag hoppas dock in i det sista att jag fortfarande har en chans att komma in på programmet jag sökte, men skulle det inte bli så är jag inte besviken. Jag har en plan B och följer jag den finns det inget som hindrar mig att göra det jag vill. Det är förstås obegripligt att förstå att lilla jag skall ta mig an huvudstadens vimmel och börja lära mig "akademiska" saker igen. Självklart påstår jag inte att den kunskap jag fått under mitt sabbatsår är obetydlig, verkligen inte. Jag har bara saknat skolan, även om jag vet att detta inte alls kommer bli likt mina tidigare tolv år i skolbänken.