04.07.2019
Jag kände för att skriva ett inlägg.
Ja, tänka sig. Som jag skulle vilja lägga upp en massa fina bilder på min fina pyjamas, kaffen som jag drack hos mormor idag i och med hennes födelsedag, eller shoppingpåsen som var fylld i fredags efter en dag i Borlänge. Men, klockan är vid 6-tiden på kvällen så jag har ingen pyjamas på mig (dessutom hänger den på tork inne i vardagsrummet efter en tvätt). Min mormors födelsedag råkar vara viktigare än att ta en bild på hennes fina kaffekopp från Fyrklövern och fredagens shoppingpåse var en liten, brun IKEA pappkasse. Låt oss säga att alla dessa fina ögonblick som dagens "influensers"lyckas få att se ut som livets lyx är sådant som förbipasserar mitt liv utan att jag tänker på det. Å ena sidan är det synd att jag inte dokumenterar tillfällena så jag kan lägga in dem i fotografiform i detta inlägg som förmodligen kommer bli bildlöst, å andra sidan är det väl bra att jag lever i stunden istället för att telefonen dyker upp så fort något är fotovänligt. Så trots att jag numera bor i Stockholm och har köpt ett par fräcka (och extremt fotovänliga) statement-sneakers så kommer jag nog aldrig bli "influenser".
Vårterminens tredje kurs är igång och redan på torsdag skall första inlämningen vara klar. Trots att jag till 99% har en omtenta i hälarna så börjar jag se ljuset i tunneln. Snart, snart är det sommar. Det skall bara hända lite roliga saker först. Till exempel så fyller min käre sambo ojämna 28 år på tisdag, så han skall uppvaktas litegrann med tårtan han önskat sig. Konstrundan står runt hörnet och mina kulturella och estetiska sidor längtar dit. I maj är det två stycken konserter inbokade, och jag är inte med på varken den ena eller den andra denna gång. Min snälla svägerska och hennes pojkvän bjuder nämligen mig och Pontus på Swedish House Maffia, och bara några helger senare skall jag och kusinen min på Backstreet Boys. Fråga mig inte varför, jag gör det för hennes skull. Men, det kan nästan aldrig bli för mycket musik.
Nu när våren äntligen är kommen börjar jag äntligen känna mig piggare och gladare. Kroppen har krävt D-vitamin sedan i november, och jag som inte är så väldigt förtjust i morötter har verkligen kännt skillnad i humöret nu när solen har tittat fram. Sambon har också märkt skillnad. "Värst vad du är glad idag" har varit en återkommande kommentar i veckan som varit. Jag vet inte om jag skall skratta eller gråta åt mig själv. Min stackars vapendragare måste stå ut med både det ena och det tredje för att bo ihop med en sådan som mig. Det är bra tur att jag har bra sidor också, ha, ha.
Inlägget blev inte bildlöst! Denna är tagen av mor min från den senaste konserten jag spelade på och jag måste ju nämna några ord om den. Jag fick nämligen noterna helgen innan konserten ägde rum. Jajamensan, varför inte lite utmaning tänkte jag. Dock blev det ju inget spela av i veckan som följde eftersom jag inte tar med mig Svarta faran till huvudstaden. När lördagen kom, det vill säga dagen innan konserten, ställde min lärare in vår övning vilken var sista chansen för mig att spela igenom styckena. Så i sisa stund ordnade min lärare nya noter med iskrivna fingersättningar, och sedan var det bara att köra järnet på söndagen. Det roligaste av allt var att det gick riktigt bra att spela. Jag tror jag aldrig varit så imponerad av mig själv. Givetvis fick jag finta lite där muskelminnet var till för stor fördel, men summa sumarum så är jag så nöjd med min insats. Det var lite som att gå in på ett prov utan att plugga, förutom att detta inte ens var jämförbart mycket roligare - såklart.