feliciaisacsson.blogg.se

Dessa ord får jag leva på efter en mindre lyckad tävlingsdag i Sundbyholm. Dels för en dålig prestation, dels för att mitt huvud hade kunnat suttit i en infångare och då pratar vi millimeter. Inget som jag reflekterade över under ritten men när jag sedan tittade på filmen såg jag hur jäkla nära det var. Men, men, nära skjuter ingen hare och Cilla springer förbi med stil så ingen hjärnskakning denna gång heller!

 

Fick ingen vidare bra känsla på framhoppningen men jagv tyckte att jag hade ett okej tryck i henne ändå. Jag fattade aldrig att jag skulle in på banan då det inte fanns någon "inropare" så när jag väl kom in fick jag startsignal direkt. Kanske var det därför jag inte fick något direkt flyt eller tryck på banan sen. Får ta på mig det som inte var tillräckligt uppmärksam. Hur som helst, seg som ett potatis var hon så jag fick rida för fulla muggar. Jag lyckades rida de vägar som jag hade planerat, det vill säga lite kortare då banan var stor och Cilla lätt blir trött, så där sparade jag massor av tid och hade tredje bästa tiden i fas 1. Men, det är ju inte där tiden räknas. Tyvärr, tyvärr blev det något form av missförstånd på tredje hindret så Cilla hann inte få med sig bakbenen. Vi kom inte fel på något sätt utan det var Cillas hjärnkontor som inte riktigt var med, hon får ta på sig det den här gången. Riktigt tråkigt då vi hade haft en chans till placering. Men 11 av 29 är inte fy skam!

 

Inte min vackraste runda kanske, men som sagt: hon var riktigt trött i mössan så det var bara att rida för glatta livet. Nu har jag, eller vi rättare sagt, i alla fall känt på de lite större banorna. Bara det var ju himla roligt för mig.

 

Jag hade verkligen bestämt mig för att rida med hornen ute. Jag var trött i huvudet på grund av värmen (självklart kom det en regnskur precis när jag red) och hade en ännu tröttare ponny. Vi kom till andra hindret där hon gjorde en 90 graders "smitning". Ett helt vanligt räcke! Det var alltså där jag höll på att dratta i backen och slå huvudet i infångaren. Som tur var har jag kvar min Imper-ridning kvar så benen hjälpte mig att sitta kvar (jag börjar bli haj på det här med segploppar som stannar). Morrade lite, tog om, samma stopp igen. Jag kände på en gång att Cilla hade bestämt sig. Handen upp, tack & bock.Strök mig från morgondagens Lätt B.

 

Förutom mina prestationer så var det en otroligt rolig och fin anläggning att tävla på, så förhoppningsvis kommer jag tillbaka dit på storhäst någon gång!