feliciaisacsson.blogg.se

 

Att sitta i en liten svart skinnsoffa placerad i en ≈ 40 kvadratare på Södermalm med datorn framför mig kommer hädanefter bli min vardag. Det låter helt galet egentligen med tanke på att jag bara i förrgår stod i kassan på ByggMax i Koppardalen, iklädd snickarbyxor. När man går på universitet är det en mer "classy" stil som gäller, har jag inbillat mig. Någon vacker dag kommer jag nog traska in där i en mjukiströja, men jag ville bara betona kontrasterna i mitt liv på bara två dagar. Det har inte riktigt sjunkit in ännu att lilla jag har fått denna möjlighet att bli Stockholmsbo, och jag hade aldrig i min vildaste fantasi kunnat föreställa mig att dessutom hamna på Söder istället för en studentlya någon helt annanstans. Det är ju till stor del tack vare min kära sambo som låter mig bo här med honom. Utan honom hade jag verkligen inte haft det lika enkelt att hitta bostad. Jag brukar säga det när jag väl får berätta om allt att jag har hittat den där räkmackan som alla tycks glida in på. Dock får jag faktiskt inte glömma bort att ge mig själv en lite eloge. Det ligger ju trots allt tolv års skolgång i ryggsäcken och för att komma in på en utbildning lär jag ju ha gjort någonting rätt.

 

Det ekar lite lätt i väggarna när man pratar i en högre volym. Det är väldigt högt i tak i lägenheten så någon gång kommer jag nog vilja slänga upp lite tavlor och dylikt för att få bort den "ekande känslan". "Du får göra precis som du vill här inne", sa Pontus när jag frågade om jag fick ta med mig mina möbler från flickrummet hos föräldrarna. I och med att jag tycker det är väldigt kul att inreda och pyssla lite så har jag alltid sagt, vilket jag säkert nämnt i tidigare inlägg, att jag aldrig skulle kunna bo med någon direkt när jag flyttar hemifrån. Jag vill ju ha mitt egna place att få inreda och ha precis som jag vill. Men, eftersom jag träffade Pontus innan jag ens tagit studenten så blev det ju inte riktigt så, vilket jag absolut inte har något emot. Jag har snarare utvecklat någon mildare form av separationsångest istället, haha. Vill man ha något specifikt lär man räkna med lite uppoffringar också. Min pojkvän är dock en väldigt snäll själ som tyckte att jag kunde få ha denna lägenhet som den jag alltid sett fram emot. Kort och gott ser han Stockholm endast som sin arbetsplats vilket har lett till att det inte lagts någon onödig energi på lägenheten. Perfekt för min del! Så lite tavlor som sagt, mindre detaljer och, trots att Pontus hatar det, plastblommor så kommer jag nog trivas rätt bra här, även om det inte är permanent.

 

Jag har i alla fall denna vecka på mig att bara andas ut och landa. På fredag anordnar universitet en välkomstdag som jag och en till tjej från Avesta skall gå på. Det är väldigt skönt att någon jag känner igen sedan tidigare skall gå på samma skola, då känner man sig inte lika utelämnad. Fram till dess har jag tid på mig att lära känna och hitta i staden lite. Igår passade jag på och träffa faster Nina som varit i Stockholm över helgen och hälsat på en väninna. Jättekul var det förstås då vi bara träffas en gång om året och det är under Falsterboveckan. Så en lunch på Grekiska Kolgrillsbaren i Kungshallen och bara en massa shit chat blev min eftermiddag innan jag for hem till Hornstull igen. Hem. Jag vill också passa på att meddela Avetsa är alltid hem nummer 1. Även om majoriteten av min tid kommer spenderas här i Stockholm så kommer jag försöka åka hem till Tunnbindaregatan så ofta jag kan. Kanske varje vecka, kanske varannan. Allt beror på hur det kommer se ut med studier och ekonomi såklart. Förhoppningsvis blir det ofta eftersom Pontus veckopendlar. Hur det kommer bli med jobb får också framtiden stå för. Det var ju med tyngd i hjärtat jag lade nyckeln på skrivbordet inne på kontoret i söndags och stängde butiken en sista gång för denna sommar. Jag hoppas att det inte var den sista gången någonsin.

 

Nåväl, denna dag skall jag bara slappa. Jag har hittills inte klivit utanför dörren och då är klockan 14.00 på eftermiddagen. Men, man får faktiskt göra så någon gång ibland, visst? Så nu då, för att avrunda ännu ett inlägg med i alla fall lite nytt innehåll så välkomnar jag mitt nya liv med öppna armar - och en ny port!