16.10.2018
Hösten har trätt in på riktigt nu och alla färgrika löv som numera ligger på marken låter en inte glömma det. En ny parkas har införskaffats, så nu kommer jag inte frysa under Stockholms snålblåsiga vinter. Kurslitteratur är också inköpt inför nästa del i kursen och nästa stopp är tentan. Det är verkligen på riktigt detta. När tentan, som infaller om ett par veckor, är gjord är halva kursen avklarad. Mina första högskolepoäng är på plats vilket känns riktigt häftigt. Dock är det bara 5 hp gjorda och 2,5 hp registrerade, och dessa är från de så kallade duggorna - mindre prov med tio frågor med alternativsvar. Men, alltid är det något för någon som inte har gjort någonting alls!
Idag är det självfallet plugg på schemat. Vi är mitt upp i seminarieserien och jag och min vän Casper skall börja förbereda vår redovsining som håller hus nästa vecka. Vi skall då prata och diskutera en artikel i ämnet återvinning. Det lät väl kul, va? Så skall vi tillämpa lite nationalekonomi på det så blir det bra. Om jag skall vara helt ärlig, främst med mig själv, så tycker jag att denna kursen är riktigt svår. Detta kan ju i och för sig vara på grund av att det är den första kursen på universitetsnivå jag någonsin läser och det är svårt att hitta rutiner och ett studiesystem. Men, det tar emot litegrann ibland det gör det, men det är också okej. Jag kämpar på i den mån det går, och jag har sökt program och kurser till vårterminen nu så vi får allt se hur det blir med allt. Det som är så himla bra med det här med att vara lite vuxen nu för tiden är att jag inte är bunden till absolut någonting. Skulle jag nu känna att jag inte riktigt var redo för det här med skola så kan jag ta upp det lite senare i livet. Men, såklart vill man ju bli klar så fort som möjligt så än tänker jag inte kasta in någon handduk. Jag trivs ju så bra i Stockholm också. Jag längtar hem en hel del, men Stockholm is treating me well och jag har träffat så fina och bra kompisar här.
Jag tänker mycket på framtiden. Eller drömmer kanske var en bättre definition. Jag börjar längta efter ett hus på landet, mysiga hemma-helger med min fina sambo och mina vänner, en schysst karriär. Ja, ni vet allt det där en vanlig Svensson vill ha. Jag har dock lite högre krav på min framtid än "villa, volvo och vovve". I mitt fall är det snarare "ett dunderfint hus på landet, en Porsche och en häst". Japp, jag känner att detta är genomförbart också, haha. Men, det finns ju ingen genväg dit så jag måste ju utbilda mig så jag kan få det där schyssta jobbet och därmed kunna ha råd med hus och häst. Det är min morot nu mitt bland alla grafer med efterfrågekurvor och marginalkostnader (som faktiskt är rätt kul också, så så himla bökigt är det inte). Alla säger dessutom till mig att den bästa tiden i livet är där jag är just nu, så varför njuter jag inte av den mer? Jag måste börja leva lite mer i nuet, klyschigt men viktigt. Från och med nu: en dag i taget!