feliciaisacsson.blogg.se

Året är 2020 och det är mer än ett år sedan jag lät fingrarna klappra på tangentbordet som aldrig förr. Ibland kommer jag på mig själv att jag haft en blogg en gång i tiden, och då kan det vara lite roligt att klicka in på den och läsa vad som skrevs sist. Tänka sig vad mycket som hinner hända på ett år. Just nu sitter jag med en 1,5 timmes inspelad föreläsning framför mig och det råder pandemi i världen. Eftersom jag och min käresta har köpt ett hus sedan sist jag uppdaterade här och det råkar befinna sig på landet kan vi hålla oss undan från de flesta sorter av folk vilket är en stor fördel. För mig är det ingen smärre uppoffring att stanna hemma istället för att pendla till Stockholm i veckorna och hittills går distansundervisningen bra. Jag har haft min första hemtentamen som igår visade sig fått bra resultat och alla föreläsningar är antingen inspelade eller live-streamade på Zoom (jag antar att de flesta har kommit i kontakt med det programmet vid detta laget). Jag har egentligen ingen som helst anledning att klaga, men visst är det väldigt långsamt att inte kunna hälsa på mormor, ta en spontan vända till Måns Ols eller ha mysiga sammankomster med nära och kära. Förstå vad dessa självklarheter fattas oss när vi blir begränsade. Förhoppningsvis går tiden lika fort som den alltid tycks göra och att vi snart kan se tillbaka på detta som "förr i tiden". Jag längtar dit och jag tror alla andra också gör det.

Det lilla huset jag numera bor i är dock ett väldigt bra karantän-plats. Eftersom Pontus jobbar borta och jag studerar blir det inte mycket renovering gjort. Men, det lilla vi har åstadkommit än så länge är det viktigaste, och det är ett nytt badrum. Pontus hade varit husägare i en timme cirka när han valde att riva ytterväggen till det gamla pannrummet, dra ut oljepannan och sedan installera bergärmen. Så nu har vår 1900-talsvilla bergvärme. Huset är ungefär 100 år gammalt, det kan till och med vara ännu äldre enligt mormors bok om hus i Avesta. Vi är fullt medvetna om hur mycket jobb som behöver läggas ned för att få till det hem vi drömmer om, men fram till dess skall det som redan står få så mycket kärlek det bara kan. Fyra av rummen har vi målat ljusa så vi snabbt fick bort den instängda och gamla lukten som ofta finns i riktigt gamla hus. Större renoveringar kommer vi troligtvis inte kunna genomföra de närmsta två åren så sommarens projekt är att måla hallen och lillrummet på övervåningen. De fick vänta eftersom de inte var någon prioritering, utan hall, kök, vardagsrum och sovrum fick målas först eftersom det är där vi tillbringar mest tid. Men, nu har jag börjat tröttna på den gamla tapeten på övervåningen så nu skall den bort. Det är så roligt att ha ett lillrum. Jag kan tänka mig att de flesta vet vad ett lillrum är. Min mormor & morfar har ett lillrum, och där står en liten soffa, stereo och ett skrivbord. Vårt lillrum är ändå mer som ett litet sovrum, men det känns gulligare att kalla det för lillrummet. Oftast vet alla vilket rum man refererar till när man säger så också.

 

Förutom att vi bor i hus så har jag snart klarat av två år av min tre beräknade år av studier. Hur sjukt är inte det? Jag kan inte med ord beskriva hur mycket jag längtar till examen, samtidigt som jag är glad att jag inte tog examen i år. Jag tycker så synd om alla studenter. Men, det löser sig alltid, får man tänka. Det tänker jag hela tiden nu när jag pluggar hemifrån. Jag har ju absout ingen självdisciplin för fem öre. Det kanske man inte skall stoltsera med såhär, men det är verkligen jättesvårt att låta bli att gå och påta i huset när man egentligen skall titta på föreläsning. Allt finns ju så nära till hands! Snart är det i alla fall slut på denna termin och då kan jag vila hjärnan från hela den här grejen med att aldrig vara riktigt ledig. Det skall bli så skönt.

 

Sådär, nu har jag nog skrivit av mig lite så jag kan fortsätta titta på min föreläsning. Sedan är det helg. Hörs hej!