Tack Lucilla

Hej fina ni.
 
Igår blev det en väldig känslomässig dag. Efter två och ett halvt år tillsammans så skiljdes jag och min fina Cilla åt. Hon gick igenom veterinärchecken utan anmärkningar och vi skjutsade henne direkt hem till fam. Karhukorpi där hon snabbt gjorde sig hemmastadd i en stor, luftig och ljus box. Nosa på sin nya kompis fick hon också göra.
 
Pussade henne hejdå på nosen och sa god natt-ramsan vi alltid säger i Hyttan. Förvånadsvärt lite tårar föll i bilen på vägen hem - för detta känns så himla bra. Jag har en känsla som säger att min Cilla kommer behandlad som den prinsessa hon är. Det ska bli så kul att följa Heidi & Cillas utveckling tillsammans! Nu börjar en ny epok i mitt liv och jag vill börja med att tacka Rose-Mary och Jan för deras förtroende att utbilda och tävla deras ponny, mina föräldrar & fam. Sundström som ställt upp i alla lägen, vet. Minna & hovis-Acke som hållt Cillas kropp och fossingar friska, och mina tränare för all hjälp. Tack för att ni gjorde detta möjligt♥ Detta har varit ett par ordentligt lärorika och roliga år som jag nu kan ha med mig för resten av mitt liv.
 
 
Cilla i sin box i Hyttan, första dagen.
 
 
Cilla i sin box hos Heidi.
 
Till min underbara vita springare; tack Cilla för allt du har gjort för mig, funntis för mig när ingen annan gjort, förlåtit mig när jag inte förtjänat det, hjälpt mig att orka de jobbigaste perioderna. Tack för allt roligt vi upplevt tillsammans, för alla tävlingar du presterat med mig och för alla stunder du bara varit min. 
 
"You are not just a horse, you are my hero"
 
Diary | |
Upp