16.10.2018

Hösten har trätt in på riktigt nu och alla färgrika löv som numera ligger på marken låter en inte glömma det. En ny parkas har införskaffats, så nu kommer jag inte frysa under Stockholms snålblåsiga vinter. Kurslitteratur är också inköpt inför nästa del i kursen och nästa stopp är tentan. Det är verkligen på riktigt detta. När tentan, som infaller om ett par veckor, är gjord är halva kursen avklarad. Mina första högskolepoäng är på plats vilket känns riktigt häftigt. Dock är det bara 5 hp gjorda och 2,5 hp registrerade, och dessa är från de så kallade duggorna - mindre prov med tio frågor med alternativsvar. Men, alltid är det något för någon som inte har gjort någonting alls!
 
Idag är det självfallet plugg på schemat. Vi är mitt upp i seminarieserien och jag och min vän Casper skall börja förbereda vår redovsining som håller hus nästa vecka. Vi skall då prata och diskutera en artikel i ämnet återvinning. Det lät väl kul, va? Så skall vi tillämpa lite nationalekonomi på det så blir det bra. Om jag skall vara helt ärlig, främst med mig själv, så tycker jag att denna kursen är riktigt svår. Detta kan ju i och för sig vara på grund av att det är den första kursen på universitetsnivå jag någonsin läser och det är svårt att hitta rutiner och ett studiesystem. Men, det tar emot litegrann ibland det gör det, men det är också okej. Jag kämpar på i den mån det går, och jag har sökt program och kurser till vårterminen nu så vi får allt se hur det blir med allt. Det som är så himla bra med det här med att vara lite vuxen nu för tiden är att jag inte är bunden till absolut någonting. Skulle jag nu känna att jag inte riktigt var redo för det här med skola så kan jag ta upp det lite senare i livet. Men, såklart vill man ju bli klar så fort som möjligt så än tänker jag inte kasta in någon handduk. Jag trivs ju så bra i Stockholm också. Jag längtar hem en hel del, men Stockholm is treating me well och jag har träffat så fina och bra kompisar här.
 
Jag tänker mycket på framtiden. Eller drömmer kanske var en bättre definition. Jag börjar längta efter ett hus på landet, mysiga hemma-helger med min fina sambo och mina vänner, en schysst karriär. Ja, ni vet allt det där en vanlig Svensson vill ha. Jag har dock lite högre krav på min framtid än "villa, volvo och vovve". I mitt fall är det snarare "ett dunderfint hus på landet, en Porsche och en häst". Japp, jag känner att detta är genomförbart också, haha. Men, det finns ju ingen genväg dit så jag måste ju utbilda mig så jag kan få det där schyssta jobbet och därmed kunna ha råd med hus och häst. Det är min morot nu mitt bland alla grafer med efterfrågekurvor och marginalkostnader (som faktiskt är rätt kul också, så så himla bökigt är det inte). Alla säger dessutom till mig att den bästa tiden i livet är där jag är just nu, så varför njuter jag inte av den mer? Jag måste börja leva lite mer i nuet, klyschigt men viktigt. Från och med nu: en dag i taget!
Diary | | Kommentera |

28.08.2018

Från Krylbo till Södermalm.
 
Att sitta i en liten svart skinnsoffa placerad i en 40 kvadratare på Södermalm med datorn framför mig kommer hädanefter bli min vardag. Det låter helt galet egentligen med tanke på att jag bara i förrgår stod i kassan på ByggMax i Koppardalen, iklädd snickarbyxor. När man går på universitet är det en mer "classy" stil som gäller, har jag inbillat mig. Någon vacker dag kommer jag nog traska in där i en mjukiströja, men jag ville bara betona kontrasterna i mitt liv på bara två dagar. Det har inte riktigt sjunkit in ännu att lilla jag har fått denna möjlighet att bli Stockholmsbo, och jag hade aldrig i min vildaste fantasi kunnat föreställa mig att dessutom hamna på Söder istället för en studentlya någon helt annanstans. Det är ju till stor del tack vare min kära sambo som låter mig bo här med honom. Utan honom hade jag verkligen inte haft det lika enkelt att hitta bostad. Jag brukar säga det när jag väl får berätta om allt att jag har hittat den där räkmackan som alla tycks glida in på. Dock får jag faktiskt inte glömma bort att ge mig själv en lite eloge. Det ligger ju trots allt tolv års skolgång i ryggsäcken och för att komma in på en utbildning lär jag ju ha gjort någonting rätt.
 
Det ekar lite lätt i väggarna när man pratar i en högre volym. Det är väldigt högt i tak i lägenheten så någon gång kommer jag nog vilja slänga upp lite tavlor och dylikt för att få bort den "ekande känslan". "Du får göra precis som du vill här inne", sa Pontus när jag frågade om jag fick ta med mig mina möbler från flickrummet hos föräldrarna. I och med att jag tycker det är väldigt kul att inreda och pyssla lite så har jag alltid sagt, vilket jag säkert nämnt i tidigare inlägg, att jag aldrig skulle kunna bo med någon direkt när jag flyttar hemifrån. Jag vill ju ha mitt egna place att få inreda och ha precis som jag vill. Men, eftersom jag träffade Pontus innan jag ens tagit studenten så blev det ju inte riktigt så, vilket jag absolut inte har något emot. Jag har snarare utvecklat någon mildare form av separationsångest istället, haha. Vill man ha något specifikt lär man räkna med lite uppoffringar också. Min pojkvän är dock en väldigt snäll själ som tyckte att jag kunde få ha denna lägenhet som den jag alltid sett fram emot. Kort och gott ser han Stockholm endast som sin arbetsplats vilket har lett till att det inte lagts någon onödig energi på lägenheten. Perfekt för min del! Så lite tavlor som sagt, mindre detaljer och, trots att Pontus hatar det, plastblommor så kommer jag nog trivas rätt bra här, även om det inte är permanent.
 
Jag har i alla fall denna vecka på mig att bara andas ut och landa. På fredag anordnar universitet en välkomstdag som jag och en till tjej från Avesta skall gå på. Det är väldigt skönt att någon jag känner igen sedan tidigare skall gå på samma skola, då känner man sig inte lika utelämnad. Fram till dess har jag tid på mig att lära känna och hitta i staden lite. Igår passade jag på och träffa faster Nina som varit i Stockholm över helgen och hälsat på en väninna. Jättekul var det förstås då vi bara träffas en gång om året och det är under Falsterboveckan. Så en lunch på Grekiska Kolgrillsbaren i Kungshallen och bara en massa shit chat blev min eftermiddag innan jag for hem till Hornstull igen. Hem. Jag vill också passa på att meddela Avetsa är alltid hem nummer 1. Även om majoriteten av min tid kommer spenderas här i Stockholm så kommer jag försöka åka hem till Tunnbindaregatan så ofta jag kan. Kanske varje vecka, kanske varannan. Allt beror på hur det kommer se ut med studier och ekonomi såklart. Förhoppningsvis blir det ofta eftersom Pontus veckopendlar. Hur det kommer bli med jobb får också framtiden stå för. Det var ju med tyngd i hjärtat jag lade nyckeln på skrivbordet inne på kontoret i söndags och stängde butiken en sista gång för denna sommar. Jag hoppas att det inte var den sista gången någonsin.
 
Nåväl, denna dag skall jag bara slappa. Jag har hittills inte klivit utanför dörren och då är klockan 14.00 på eftermiddagen. Men, man får faktiskt göra så någon gång ibland, visst? Så nu då, för att avrunda ännu ett inlägg med i alla fall lite nytt innehåll så välkomnar jag mitt nya liv med öppna armar - och en ny port!
 
Diary | | Kommentera |

09.08.2018

Augusti månad - den sista tiden av sommaren.
 
Jag har väl egentligen aldrig varit någon riktig årstidsmänniska. Vad jag menar med det är ytterst oklart, men jag kan förklara på så vis att jag inte kan välja min favoritårstid eller den årstid som för mig är minst trevlig. Denna sommar har varit utöver den vanliga med mycket sol och höga temperaturer, vilket har lett till många uppfriskande bad och varma, sena och framför allt härliga kvällar och nätter. Trots att jag har jobbat mycket så har jag verkligen haft tid att få njuta ordentligt av dessa månader, väldigt tacksam över det är jag.
 
Well, här och nu framför datorn i köket på en gata i Krylbo sitter jag alldeles nykommen hem. Idag har inte varit ett undantag för allt badande. Det första jag gjorde idag var att packa väskan, hämta upp Jempa och åka till Sätra Brunn för en mysig förmiddag i poolen. Lite jacuzzi, några simmade längder och lite fika blev en toppenstart på denna varma torsdag. Avslutningen blev en tur till Lillsjön tillsammans med min kärlek och kompisen Johan, översättning: ännu mer bad. Nu känner jag mig helt färdig i hela kroppen. Huvudet är väl fullt med vatten antar jag, men det gör inget. Det är bara en jättebra anledning till att sjunka ned i soffan framför en film med någon minde nyttig förtäring - så fort detta inlägg är färdigskrivet.
 
 
Det som kommer hända nu framöver är väldigt, vad skall man säga? Överväldigande? Spännande, pirrigt, ovanligt och helt fantastiskt. Jag skall få påbörja ett alldeles nytt och oskrivet kapitel i boken om mitt liv. Jag vet verkligen inte hur det kommer sluta, men jag vet var det kommer börja och det är i Stockholm. Det är nämligen så att jag har kommit in på en kurs i Nationalekonomi på Stockholms universitet. Mikro- och makroteorier med tillämpningar, nyttomaximering, korspriselasticitet, ursäkta, svenska tack! Det som skall in i mitt huvud under denna höst kommer förhoppningsvis hjälpa mig ta över världen en vacker dag och det vore ju inte alltför tokigt. Jag hoppas dock in i det sista att jag fortfarande har en chans att komma in på programmet jag sökte, men skulle det inte bli så är jag inte besviken. Jag har en plan B och följer jag den finns det inget som hindrar mig att göra det jag vill. Det är förstås obegripligt att förstå att lilla jag skall ta mig an huvudstadens vimmel och börja lära mig "akademiska" saker igen. Självklart påstår jag inte att den kunskap jag fått under mitt sabbatsår är obetydlig, verkligen inte. Jag har bara saknat skolan, även om jag vet att detta inte alls kommer bli likt mina tidigare tolv år i skolbänken.
Allt blev plötsligt så verkligt när detta dök ned i min brevlåda för någon dag sedan.
 
Denna skräckblandade förtjusning är dock några veckor bort än så länge så jag kan gott och väl avnjuta den sista tiden i min "comfort zone" med några fler sena kvällar, ett glas rosé eller roadtrips med mamsen. För även om gula löv, mysiga halsdukar och en röd nästipp inte är alldeles för långt bort så är sommaren inte slut än!
 
 
Diary | | Kommentera |
Upp