03.12.2018

 
 
Vi hade så kul tillsammans hon och jag. Trots att allt är så bra, saknar jag henne mer och mer varje dag. Hon är allt♥
Diary | | Kommentera |

24.11.2018

En helt vanlig lördag
 
Inte är det varje dag en får massage när man vaknar. Min man är snäll han, vilken lyx! Det måste vara för att det snart är jul, (om en månad idag för att vara exakt), så han passar väl på att vara lite extra snäll nu så han får någon julklapp. Det är allt svårast att ordna julklappar och presenter till sin pojkvän. Eller, snarare; det är väldigt svårt att ordna julklapp åt min pojkvän eftersom han alrig vill ha något speciellt. "Jag vill ha något praktiskt" säger han. Men, något praktiskt är något som förenklar vardagen och vår vardag är för tillfället inte speciellt svår. Glad för det är jag såklart, men för sjutton, pryliga prylar känns ändå lite B måste jag säga. Nej, jag får allt step up a bit och söka i varje vrå för att komma på något bra. Så svårt borde det ändå inte vara tycker jag med tanke på att jag bor i Stockholm och har alla möjliga sortes butiker rakt framför näsan bara jag kliver utanför dörren.
 
Eftersom att det är helg så är vi hemma i Krylbo igen och kärleken min har redan landat framför TV:n, och klockan är inte ens nio. Jag själv föredrar att dricka mitt, ida skållheta, Muddus-te med smak av blåbär och tranbär, i köket medan solen sakta klättrar upp och lägger sig någonstans ovanpå grannhusen. Anledningen till att jag faktiskt skriver ett inlägg just nu är för att jag väntar på att teet skall svalna lite så jag slipper amputera min tunga. Det vore rätt tråkigt att spendera helgen på det sättet.
 
När jag ändå är så himla rolig kan jag ju passa på och nämna hur duktig jag är också! Mina livs första högskolepoäng är härmed officiellt förtjänade. Kursen jag läser för tillfället är uppdelad i två delkurser, mikro- och makroteorier. Den förstnämna teorin avslutades med en tenta en söndag för precis två veckor sedan. Igår kom resultatet och ett mer än godkänt resultat uppenbarade sig när jag loggade in på ladok (en portal där betyg och intyg finns för studenter) för femtioelvte gången, och jag måste ju erkänna att lyckotårarna rann. Min första tenta på universitetsnivå avklarad med bravur och jag kan inte vara mer stolt över mig själv just nu. Det är så himla kul att få kvitto på att en faktiskt gör någonting rätt och bra.
 
Svarta faran och jag har fakitskt varit på lite äventyr sedan sist också. Runt Halloween och Alla helgona anordnade Avesta ett spelevent i Koppardalen som cellogänget fick spela på. Det blev en hel del musik från kända Ghibli-filmer, Harry Potter och World of Warcraft med mera. Utklädd till en billig variant av Fantomen på Operan spelad jag på för glatta livet. Jag älskar verkligen att spela filmmusik. Bara förra helgen var det konsert i By Kyrka igen. Senast var i våras när jag var med och spelade Gloria med AOF och faktiskt blev det ett par stycken därifrån denna gång också. Konserten "Sakrala Pärlor" innehöll det mesta gällande kända körverk. Allt från Vivaldi till Jenkins och jag skall inte låtsas om att jag kände igen något av det för det gjorde jag inte. Gloria och Hallelujah har nog varenda kotte hört oavsett om man vill eller inte, men utöver det var jag inte speciellt hemma. Men, som vanligt när fru Thunberg dirigerar, denna gång även fröken Eriksson, och AOF spelar ihop med en riktigt schysst kör blir resultatet nästan alltid detsamma - det blir så himla bra! Själv är jag väldigt nöjd över min insats med tanke på förutsättningarna som inte helt innehöll tillräckligt med övning och repetition. Så kan det gå när man studerar i en del av landet och har cellon i en annan. Dock har jag alltid något att längta efter här hemma i Dalom.
Jag måste anställa en personlig fotograf till mina spelningar, för kvaliteten på detta HÅLLER INTE.
 
Det var värst vad mycket skriv jag hade i fingrarna denna morgon. Idag skall jag och Pontus hälsa på kompisar som precis köpt hus och flyttat in. Jag skall stämma om min cello då föräldrarnas element hade gått bananas i veckan så den mådde inte så bra när jag hälsade på den igår. När dessa moment är klara hoppas jag att jag och sambon bara kan krypa upp i soffan, äta gott, må gott och bara njuta av en helt vanlig lördag.
Diary | | Kommentera |

16.10.2018

Hösten har trätt in på riktigt nu och alla färgrika löv som numera ligger på marken låter en inte glömma det. En ny parkas har införskaffats, så nu kommer jag inte frysa under Stockholms snålblåsiga vinter. Kurslitteratur är också inköpt inför nästa del i kursen och nästa stopp är tentan. Det är verkligen på riktigt detta. När tentan, som infaller om ett par veckor, är gjord är halva kursen avklarad. Mina första högskolepoäng är på plats vilket känns riktigt häftigt. Dock är det bara 5 hp gjorda och 2,5 hp registrerade, och dessa är från de så kallade duggorna - mindre prov med tio frågor med alternativsvar. Men, alltid är det något för någon som inte har gjort någonting alls!
 
Idag är det självfallet plugg på schemat. Vi är mitt upp i seminarieserien och jag och min vän Casper skall börja förbereda vår redovsining som håller hus nästa vecka. Vi skall då prata och diskutera en artikel i ämnet återvinning. Det lät väl kul, va? Så skall vi tillämpa lite nationalekonomi på det så blir det bra. Om jag skall vara helt ärlig, främst med mig själv, så tycker jag att denna kursen är riktigt svår. Detta kan ju i och för sig vara på grund av att det är den första kursen på universitetsnivå jag någonsin läser och det är svårt att hitta rutiner och ett studiesystem. Men, det tar emot litegrann ibland det gör det, men det är också okej. Jag kämpar på i den mån det går, och jag har sökt program och kurser till vårterminen nu så vi får allt se hur det blir med allt. Det som är så himla bra med det här med att vara lite vuxen nu för tiden är att jag inte är bunden till absolut någonting. Skulle jag nu känna att jag inte riktigt var redo för det här med skola så kan jag ta upp det lite senare i livet. Men, såklart vill man ju bli klar så fort som möjligt så än tänker jag inte kasta in någon handduk. Jag trivs ju så bra i Stockholm också. Jag längtar hem en hel del, men Stockholm is treating me well och jag har träffat så fina och bra kompisar här.
 
Jag tänker mycket på framtiden. Eller drömmer kanske var en bättre definition. Jag börjar längta efter ett hus på landet, mysiga hemma-helger med min fina sambo och mina vänner, en schysst karriär. Ja, ni vet allt det där en vanlig Svensson vill ha. Jag har dock lite högre krav på min framtid än "villa, volvo och vovve". I mitt fall är det snarare "ett dunderfint hus på landet, en Porsche och en häst". Japp, jag känner att detta är genomförbart också, haha. Men, det finns ju ingen genväg dit så jag måste ju utbilda mig så jag kan få det där schyssta jobbet och därmed kunna ha råd med hus och häst. Det är min morot nu mitt bland alla grafer med efterfrågekurvor och marginalkostnader (som faktiskt är rätt kul också, så så himla bökigt är det inte). Alla säger dessutom till mig att den bästa tiden i livet är där jag är just nu, så varför njuter jag inte av den mer? Jag måste börja leva lite mer i nuet, klyschigt men viktigt. Från och med nu: en dag i taget!
Diary | | Kommentera |
Upp