05.02.2018

Detta är ett inlägg med lite småprat och slumpmässiga bilder.
 
Veckan har inte ens börjat och jag har redan hunnit med att tvätta svarta kläder ihop med vita, tagit död på en blomma och tröstätit en tredjedels paket med Oreo-kakor. Men, det är ju trots allt väldigt världsliga problem, och med tröstäta menar jag förstås välförtjänta. Jag har faktiskt varit ute och sprungit idag. Jag fick ju sådana enastående broddar i julklapp så det finns inga som helst ursäkter till att inte röra på benen, trots att det är en halv meter med snö ute. Nu är det ju dessutom vinter på riktigt. Jag tyckte visst att det bet lite i kinderna när jag gick ut kvart i sex imorse för att åka till jobbet, men tänkte inte så mycket mer på det. Det var inte förän jag åkt en kilometer jag slängde en första titt på termometern och höll på att svimma. -19 grader. Inte illa! Det var ju synd att detta fenomen inte kunde visa upp sig för sisådär två månader sedan, när en faktiskt ville ha snö. Nu vill jag bara ha vår. Dock förnekar jag inte att det är väldigt vackert med snötäckta trädgrenar som gnistrar en blind när solen ligger på. Det bjuds ju också på väldigt fina mornar nu när ljuset kryper sig lite närmre inpå.
 
Taget från köksfönstret härom morgonen.
 
I skrivandets stund sitter jag och väntar på att min kycklingbit i ugnen skall bli färdig. Jag är verkligen sjukt nojig när det gäller kyckling. Helst skall den vara snustorr och kritvit innan jag vågar äta den, annars får jag fiktiv salmonella. Inte så gott kanske, men jag kan leva med det fram tills mina kulinariska förmågor utveklats. Just idag får det bli torr kyckling med ett salladsblad eller två, för jag hade visst glömt att köpa mer grönsaker. Smarrigt! Det är bra tur att det finns nudlar när det blir kris.
 
Denna vecka rivstartade inte bara med en "nära dödenupplevelse", det vill säga min joggingtur, utan även lite jobb också. Jag har än så länge väldigt mycket lediga dagar denna vecka som jag tänker njuta fullt ut av. Imorgon blir det ett kvällspass och på onsdag ett "mitt på dagen-pass", sedan är jag ledig. Förhoppningsvis kommer pojkvännen min hem redan då så jag slipper vara själv, för som jag nämnt i tidigare inlägg blir jag så otroligt rastlös i denna ensamhet. Nästan allt är mycket roligare och mysigare när man är två.

Det som är så bra med en blogg är ju att en kan publicera halvtaskiga bilder från sin kamera en ändå vill bli av med från minneskortet.
 
Lite vardagslyx med jordgubbar såhär års. Bilden avslöjar också att en oreo-kaka är ingen oreo-kaka.
 
 
Jag & mannen i mitt liv (99% han) gräddade våfflor. Kladdigt och smetigt men himla gott blev det.

När detta inlägg nu avslutas har jag redan börjat äta på min torra kycklingbit, och jag känner att jag måste få skriva ned detta här; jag känner mig så mycket gladare nu. Jag försöker verkligen känna mig glad och tänka positivt varje dag nu. Nästan hela förra året bestod av alldeles för mycket oroliga tankar och alldeles på tok för mycket tårar. Nu bara måste jag få släppa lös lite fler endorfiner i kroppen och känna att livet leker, och än så länge tycker jag att det rullar på i en rätt bra rytm, peppar, peppar. Jag tror att en liten del av det hela är att ta en dag i taget. Som idag, just idag är det inte så farligt med en torr kycklingbit.
 
Diary | |
#1 - - Åsa:

Så fantastisk roligt och bra du skriver! En njutning att läsa din blogg <3

Svar: Wow, vilken komplimang! Tusen, tusen tack snälla, fina du <3
Felicia Isacsson

Upp