feliciaisacsson.blogg.se

 

Oj, vilken härlig helg jag har haft. En av min pojkväns barndomsvänner har födelsedag idag måndag, den 19/2, och den firades med att åka upp till stugan/huset de har i Gesunda. Så detta har varit en helg innehållande födelsedagsfirande, skidåkning och en massa, massa mys. Som bilderna visar är det inte ont om snö där uppe och snöandet fortsatte när vi åkte hem på söndagen. Bilderna från backarna är tyvärr inte av proffskvalitet, men det kändes lite väl överambitiöst att ta med sig systemkameran under skidåkningen. Speciellt för mig som aldrig stått på ett par slalomskidor, så det var också en upplevelse. Jag känner inte att tillfället när jag var tre år och fick stå mellan pappas ben och följa efter hans rörelser med skidorna riktigt räknas som slalomåkning, så denna helg blev faktiskt debut. Gudars vad krångligt det var till en början. Ett tag ville jag bara lägga mig och grina för det gick verkligen inte att få till det. Men, mitt sällskap var väldigt envisa så efter bara någon runda kunde jag åka nästan felfritt nedför "Långrundan" på Gesundaberget. Det var turligt nog inte så mycket trafik i backen så jag kunde prova mig fram bäst jag ville utan att ha ihjäl någon. Snacka om att det var "Se upp i backen!" när Flajsan var i farten. Jag var livrädd mest hela tiden, men jag är så glad att jag vågade prova för det var ju himla roligt trots allt. Sedan en olycka jag var med om när jag gick i mellanstadiet har jag knappt vågat åkt pulka nedför kullarna i Avestas lekparker. Min arm gick nämligen i två bitar invändigt så jag har varit, onödigt, ärrad av den händelsen. Det låter inte speciellt trevligt, jag vet, men det var det som hände och ju äldre jag blivit desto mer skrajsen har jag varit när det gäller vintersport. Men, efter detta känns det som om det till och med är dags för att damma av längdskidorna och ta en runda i spåret igen. Det är ju inte så konstigt att en tjockar på sig under vinerhalvåret när man sitter inne och är rädd för att bryta alla ben i kroppen. Det låter kanske lite klyschigt, men man lär nog "face the Goddamn fears of yours".

 

Idag, tillbaka till verkligeheten, står ett eftermiddag/kvällspass med jobb på schemat, så jag tänkte göra lite husliga sysslor nu på förmiddagen medan tid finns. Det är ju konsertvecka nu också, så redan imorgon börjar allvaret.

Jag var faktiskt lite smart och slängde på en tvåtimmars tvättmaskin när Pompa åkte till Stockholm klockan fem imorse, så den gick medan jag sov mina sista två timmar av skönhetssömn. Nu är det dags att hänga den tvätten, sedan blir det en promenad med Jempa i vår vackra vita vintervärld. Just i detta nu ser det faktiskt ut som om solen är på väg att titta fram!